Creo motivations blogg

Tillit och tålamod. Det är enligt min uppfattning det viktigaste du och jag behöver lära oss. För när vi gör det så kan vi slappna av och lita på att allt kommer att ordna sig, oavsett hur lång tid det tar.

Motsatsen till tillit funderade jag på idag när jag målade. Vad är det för känsla? Jag kom fram till otrygghet och osäkerhet, men vad tycker du?
För när du är osäker och otrygg i livet, så är det ganska så omöjligt att känna tillit. För utan tillit, så kommer också ett behov att hålla koll / kontrollera och att styra upp saker och ting själv. Perfektionism kommer också som ett uttryck i behovet att kontrollera omgivningen. Ha kontroll på allt utanför dig själv som du kan kontrollera. Din kropp, vad du äter, ditt hem, dina saker, att det är städat till exempel.
Ja, vad har du som du känner ett starkt behov av att hålla koll på? Vad vill du kontrollera? Vad finns som är omöjligt att kontrollera?

Tålamod – eller rättare sagt bristen på tålamod, kan jag känna hänger starkt ihop med tilliten. För att när du saknar tålamod, så då vill du att allt ska ordna sig på en gång. Nu direkt – så du slipper oroa dig, så du slipper känna dig osäker/otrygg. Eller hur?! Visst kan det stämma?

Tillit och tålamod är något jag har blivit uppmärksammad på sedan jag började måla. Eftersom min pappa rycktes bort så plötsligt, så kunde jag inte lita på något. Jag kunde inte lita på att min trygghet fanns där, eftersom den plötsligt försvann. Det som kändes självklart i en helt vanlig familj, försvann i ett nafs. Hur ofta händer det inte för många familjer?

Men en sak har jag lärt mig på min väg mot mitt inre. Det är att tryggheten finns inte utanför oss själva. Den finns inom oss. I vår själ. I kraften som vi alla delar. Kraften som finns i allt och alla. Vi kan kalla den för olika saker, men den är samma sak. En energi som genomsyrar allt och som kallas kärlek.
För när vi agerar med kärlek i hjärtat så ordnar sig allt. Låt din tanke, ditt ord och dina handlingar genomsyras av kärlek.
Det är min livsfilosofi, och jag hoppas att du känner det.

Så allt gott till dig!
Ljus & Kärlek från mig!

Den här veckan känns det verkligen som att ljuset vänder åter. Både utomhus med mer solsken, men även i mitt inre där nu sorgen börjar förvandlas så smått.
Såg igår på nyheterna om att en liten tussilago dykt upp i Lilla Sand igen.
Det är en mysig tid vi har framför oss… det börjar spira både här och där. Vi börjar vakna till liv efter allt mörker som vi tagit oss igenom. Likafullt som det är härligt, kan det kännas smärtsamt. Ungefär som för tussilagon som ska tränga sig igenom jordskorpan.

För det smärtsamma är om vårt inre inte stämmer överens med den yttre verkligheten. Alltså, om vi mår dåligt på insidan så är det lika jobbigt att solen skiner, fåglarna kvittrar och alla andra är glada och skrattar. Det blir som fel frekvens för oss, och smärtan ännu större.

Men jag har alltid haft den speciella tron, att det finns en skatt att finna bakom allt det jobbiga. Bakom alla problem och svårigheter som vi går igenom. Där finns det något viktigt för oss att lära, något som gör oss till bättre människor. Något som vi kanske kan dela med oss av och hjälpa andra framåt. För inom oss finns en kraft som gör att vi drivs av utveckling.

Jag och hela mitt företag handlar om att jag vill dela med mig av mina livserfarenheter, så att just du kan få må precis lika bra som jag gör nu. Kanske kan din resa till glädje och frid bli lite kortare än vad min resa var? Då skulle min lycka vara fulltalig.
Just i dagarna så har jag gjort ett specialpris för att så många som möjligt ska känna att de har råd att prova-på hur bra det är att få hjälp och stöd av en egen livscoach. Är du intresserad, så svara på mitt mail eller gå in på min hemsida www.creomotivation.se

Sköt om dig och kom ihåg att du är unik och värdefull – precis som du är!

Den här veckan har jag blivit uppmärksam på en otroligt vanligt förekommande sak bland oss människor.
Vi kategoriserar in människor i olika fack. Det går så snabbt att vi inte hinner blinka, och sedan stannar den personen i det facket – om inte något otroligt oväntat inträffar som gör att vi måste omvärdera vår kategorisering.

Känner du igen dig?

Varför gör vi så här? Jo, jag tänker att det ger oss en trygghet. En trygghet att veta vilken typ av människa som någon är. För när vi vet det, då vet vi ju hur vi ska förhålla oss till den här personen.

För visst gör vi så?

Vi förhåller oss olika till olika personer. Vi har ett “förhållningssätt”. Vi beter oss inte likadant mot olika personer – eller har jag fel?

Vad spelar det för roll då kan du ju tänka.
Jo, jag tänker att då blir det ju på ett sätt att vi spelar olika roller mot olika personer. På ett sätt är det viktigt. Till exempel, så kan det vara bra om vi beter oss på ett visst sätt när vi är på vår arbetsplats och ett annat när vi är med våra vänner. Men grunden borde kanske vara densamma.

Hur ofta kan du känna att du kan vara “dig själv”? och hur ofta kan människor vara sig själva om de av oss andra är inplacerade i ett fack? Hur lätt är det att ta sig ur det där facket man hamnat i?

Jag tänker på det här eftersom jag är en person som inuti ändras hela tiden. Jag jobbar med mina känslor och förvandlar dem hela tiden. Då förändras mina tankar och mina handlingar där efter också. Mina nära vänner har sett mig som en fjäril den senaste tiden. Men är jag trots det fortfarande i samma kategori?

Men tror vi det här om andra?
Tänker vi så här att: Oj, vad den här personen har förändrats? Kanske vi gör det, men behåller personen i den mall – den kategori som den var i. Den är flummig, eller den är fyrkantig… jag ni vet vad jag menar.

Men hur underbart vore det inte om vi släppte alla människor fria att vara sig själva – sitt helt unika jag, utan en massa yttre begränsningar?
Tänk om vi alla kunde vara trygga i friheten?

Mitt veckobrev har ju legat nere en tid nu. Det blev svårt för mig att hinna med allting då jag också skrev och producerade min nya onlinekurs.

Men idag så fick jag en oväntad anmälan från min hemsida. Det var en person som ville ta del av mina veckobrev. Så då kände jag att nä, nu ska jag ta och skriva dem igen.

Jag har sedan förra veckan när min mamma dog, känt att jag inte kan försöka hinna lika mycket längre. Jag har tvingats till att skala bort vissa saker, för att jag nu är i en sorgprocess där varken kropp eller knopp orkar med lika mycket. Jag har tvingats att sakta ner mitt tempo rejält.

Så nu är det få uppgifter på min dag, men de allra viktigaste. Jag kände idag att jag saknat kontakt med er och att få skriva ner vad som hänt senaste veckan. För mycket av det som händer i mitt liv, kan återkopplas till de olika insikter som jag både kommit fram till tidigare och kommer på i stunden.

Den viktigaste insikten jag kommit fram till i min sorg, det är att jag har chansen nu att förvandla den till en mindfulness – ett varande här och nu, istället för väldigt mycket görande som det var förut. Att ständigt vara i kontakt med mitt inre och följa flödet i mitt liv. Följa med i dagen, även om det inte blir som jag planerat från början.Jag har nu även startat en facebook-grupp, som heter Allt om hälsa för den mogna kvinnan.

Kram och sköt om er alla.

I morse vaknade jag med en stark känsla av tacksamhet. Jag hade drömt något som visade på hur snabbt allt i vårt liv kan förändras. Jag tog en stund i stillhet och kände in min tacksamhet.

Ibland kan jag titta på mig själv utifrån. Titta på hur otroligt allting har ordnat sig, när jag haft tillit och vågat att lita på universum. Lita på att allting kommer att ordna sig även om jag inte ser “the big picture”.

Jag har fått mycket vägledning från änglarna om hur viktigt det är att känna tacksamhet och att se sitt eget värde. Det är nyckeln till framgång och ett överflöd i livet.

Och vad är då överflöd?
Ja det kan ju vara olika saker för olika personer. Det behöver inte bara handla om pengar, men naturligtvis så är det också en viktig del. Pengar är enligt universum bara en annan typ av energi. Det är vi människor som lägger en massa olika dömanden om pengar.

För mig kan överflöd handla om energi, kärlek, lust, vänner, inspiration och vägledning…

Vilka är dina tankar om pengar? Jag har en otroligt bra övning som lyfter fram dina omedvetna tankar om pengar. Hör av dig om du vill ta del av den.
Men sedan har vi också stolthet.

Jag tänkte för ett tag sedan på hur jag kan välja för att göra mig själv stolt. Att jag frågade mig själv om mitt beteende och mina tankar gjorde mig själv stolt? Min tanke med det är att jag upptäckte att jag gjorde val i livet som jag inte var stolt över. Inget som påverkade någon annan, men dock så vår det saker jag var mindre nöjd över. Inför det nya året vill jag uppfylla två saker varje dag! Stolthet och lust. Lust handlar om att följa den inre rösten och att i stunden välja det jag har mest lust att göra. Då går allt så lätt och enkelt och det är bara att flyta med på livets väg. Att lägga ner kampen och hänga med istället!

Hur tänker du angående stolthet? Är du alltid stolt över dig själv – dina tankar, handlingar och känslor?

Tänk så ofta vi kämpar på i livet. Biter ihop och kämpar på.

Det kan jag vara den första att skriva under på. Livet fram till 50 var helt klart kämpigt. Allt började som sagt med min pappas död (när jag var 13), och sedan därefter att få tillvaron att fungera med en mamma som kraschat och två bröder som retades varje dag.
Kämpigt en en underdrift. Livet hade i ett nafs plötsligt svängt till vänster. Plötsligt så var mitt liv som en vanlig tonåring förbi. Nu handlade allt om att ta hand om min mamma och se till att livet fungerade för oss som familj.
Hon kallade mig redan som litet barn för hennes “piga” och nu blev jag verkligen det. Jag blev hennes “stöttepelare” hon kallade mig. Min livlina för att allt skulle fungera. För att hon skulle hålla ihop. Ja, ni kan ju själv lista ut vad som hände med mitt vanliga liv. Bita ihop och kämpa på – och jag fick definitivt inte känna några känslor. Jag fick inte vara ledsen över att min stora förebild och älskade pappa försvann helt plötsligt en dag. (Han fick en hjärnblödning).

Nå väl… Det är en mening med allt brukar jag tänka, nu för tiden. Allt jobbigt gömmer en skatt. Något viktigt vi behöver gå igenom och lära oss, och sedan dela med oss till andra. Så det håller jag på med nu med mitt företag. Dela med mig av min tuffa väg, så kanske din blir lite lättare.

Men något viktigt jag lärt mig handlar just som rubriken säger: När det är rätt går det lätt. Alltså att livet visar dig synkroniciteter när du är på rätt väg. Helt plötsligt så kan dörrar öppnas och allt går bara så enkelt och lätt. För att komma på den här vägen, behöver du dock ha vårt fokus inåt. Att lyssna inåt. Följa din egen intuition och magkänsla. Lyssna på dina rädslor och utvecklas genom svårigheterna.

Jag har gjort hela resan. Inget kacksigt med det. Bara ett konstaterande. Det var meningen med mitt liv. Precis som nu är det meningen att jag ska dela med mig, få dig att vakna upp och sedan att ta hjälp av mig. Jag kan visa vägen. Därför har jag nu även precis gett ut min första onlinekurs. Den är gratis och en tänkt att vara en ögonöppnare. För att vi kan faktiskt förändra vårt liv till det som vi önskar.
Nu håller jag på att skriva på nästa kurs där jag berättar och delar med mig allt som jag lärt mig av 25 års personlig utveckling och 11 års målande i EQ-painting. Det blir mycket personligt, men även all kunskap som jag tagit in genom alla böcker och all utbildning som jag själv gjort.
Den kommer nog att heta: Kan jag – kan du! (och hur mitt liv fylldes av mirakler).
För det har det verkligen gjort. Det gäller att titta bakåt ibland, för att se hur långt man faktiskt kommit. Jag är lycklig i mitt liv! Trots att jag fortfarande har ont i min nacke/huvud. Men det gör inget… Det är mina tankar som avgör mitt mående!

Hur tänker du??
Kram och sköt om dig!

Ja, det hann bli torsdag innan jag kom på att jag skulle skriva mitt kära veckobrev. Det händer så mycket spännande i mitt liv och i företaget, så ibland hinner jag inte med dagarna.

Men jag känner att det är viktigt att reflektera och titta tillbaka för att se hur långt jag faktiskt har kommit och hur mycket som jag faktiskt skapat med min egen drivkraft.
Det är ju snart slut på det här året. I början av varje år runt nyår tycker jag det är roligt att kolla på årshoroskop och se vad som kan tänkas hända under det nya året. Men väldigt sällan, eller jag tror faktiskt inte det hänt tidigare så tittar jag på samma horoskop på slutet av året för att se hur det stämde.

Men igår kväll så fick jag för mig att jag skulle leta upp ett årshoroskop och se vad som stod där. Det var klart intressant, för då kunde jag sätta vissa saker i perspektiv. Jag tror ju faktiskt på horoskop också. Det är så mycket jag känner att jag förstår när jag läser om tex mitt eget stjärntecken.

Men det jag även reflekterat över en hel del sedan jag startade mitt eget företag, är att göra sin grej. Jag känner verkligen hur lätt det är att bli påverkad av alla runt omkring. Deras kommentarer och deras undran om hur mycket kunder jag har. Jag hade en period tidigare när jag kände mig otroligt stressad över hur det skulle gå. Men jag har ju sådan tur att jag kan använda mitt eget unika, suveräna verktyg för att gå till botten med mina känslor. Så då släppte stressen och jag kan nu med trygghet gå vidare med det som är meningen med mitt företag. Jag tror ju nämligen att det finns en mening med allt. Allt jobbigt döljer en skatt, och skatten är det vi lär oss. Jag gör en unik grej och det ska jag fortsätta med, oavsett vad andra tänker eller tycker. För det som är bäst med det – jo det är att då ger jag dig också tillåtelse att göra din grej!

Så.. Våga och vinn! Världen är för dig att erövra på ditt sätt! Visa upp ditt unika jag och var stolt över det!

Jag har reflekterat en del över tid på sistone. Igår insåg jag att det finns olika sätt man kan se på det där med tid, och båda sätten påverkar oss negativt. Tidsoptimist eller tidspessimist.

Tidspessimist tänkte jag först att det är jag det… Alltså att jag tänker att det tar lång tid att göra något.
Tex att städa förrådet. Det har känts som ett oöverstigligt projekt. Jag tänkte att det tar minst en hel helg. Och när har man en hel helg ledig för att städa ett förråd?
Men så visade det sig att det inte tog någon lång tid alls att städa förrådet. Jag fick gamla lagerhyllor från min mammas gamla lägenhet, och vips var vi tvungna att riva ut alla grejor för att kunna ställa in hyllorna. Jag och min 16-åriga son Neo rensade allt. Både saker som skulle slängas, och saker som skulle till Second hand. Bilen var fullproppad med grejor. Grannbarnen fick en säck med gosedjur. Det tog allt som allt 3 timmar.
Alltså 3 timmar för en fullständig röjning av ett förråd!! och jag som trodde att det skulle ta en hel helg.

Överdriver man med tiden så där för att man vill slippa ta itu med något? eller vad tror ni?

Sedan kom jag att tänka på tidsoptimisten. När man tror att man ska hinna så mycket, och att man måste hinna så mycket. Hur känner den sig på slutet av dagen? Har allt hunnits med? Antagligen inte… och vad blir det för känsla i kroppen då? Jo, att man inte klarar av sina uppgifter. Man klarar inte av det man tänkt göra. Man håller inte löften till sig själv. Man känner sig alldeles säkert otillräcklig, för nästa dag finna de uppgifter man inte hann med.

Jag har en app där jag skriver in viktiga saker som jag ska komma ihåg att göra. När det är klart och jag klickar knappen för att det är gjort, så då plingar det till så där trevligt. Men sedan jag skaffade den så har jag verkligen försökt att inte lägga dit för mycket som ska hinnas med, för då blir känslan som för tidsoptimisten – att jaha nu hann jag inte det här heller…

Bättre då att bestämma ett antal uppgifter som man alldeles säkert kommer att hinna med, för då kan man ju få känna sig nöjd istället, och om tid finns över så kan man ju kolla om det är något mer man vill hinna göra.

Nåväl… En bra metod är också att tänka:
Jag hinner allt lätt och enkelt (istället för Å vad jag har mycket att göra). Det gör att allt faktiskt går mycket lättare och enklare.
Testa vet ja!