Varför jag brinner för EQ-painting

Nu ska jag berätta om mig själv. Carin Hörnfeldt från Örnsköldsvik i Höga Kusten.
Jag hade en stark intuition när jag var barn men av olika anledningar som inte var så positiva så stängde jag av min förmåga – och då stängde jag av alla mina känslor också. Min pappa (och min stora trygghet/kärlek) dog plötsligt när jag var 13 år. Min mamma kunde inte hantera det, utan jag fick ta ansvar för att allt fungerade. Där skapades mitt medberoende-mönster.

Sedan så blev flera olika beroenden ett sätt att hantera hålet som pappas död skapade.
Jag ville inte leva och livet var svart.
Så både alkohol, bulimi, relationsaddict och senare även beroenden av socker och värktabletter blev min värld.

Jag lyssnade inte på min kropp, så jag tillät alltför mycket i relationer och jag tog inte hand om den som jag borde. Det resulterade tillslut i två diskbråck i nacken och en allergi.
Men jag hade ju lärt mig att “bita ihop”, så när läkarna sa att jag de inte kunde hjälpa mig med värken i nacken – så fick jag bara lära mig att stå ut och att käka värktabletter för att klara dagarna. Det tog 18 år innan mitt ex. gav mig styrkan att kräva hjälp att må bättre genom fasettledsblockader.

Men trots allt detta så klarade jag av att läsa en universitetsutbildning om hälsa och friskvård (skilde mig också samtidigt).
Där styrdes jag att skriva om Bildterapins positiva hälsoeffekter och fann då både Matti Bergströms teorier om varför vi behöver kreativitet och även metoden EQ-painting. När jag gick alla utbildningar i det så fann jag att det här var rätt metod för mig att rensa ut alla tunga stenar i min ryggsäck.

Sagt och gjort. Jag kom hem och bara målade dag ut och dag in. Förvandlade allt mitt mörker till ljus och positiva känslor. Nu är det snart 12 år sedan och jag kan säga att den här metoden var den som förvandlade hela mitt liv, från mörker till ljus.

Jag vill verkligen nå ut med det här för att det är ett så otroligt effektivt sätt att förvandla jobbiga känslor. Nu med mitt eget företag så har jag fått möjligheten att ta över hela metoden från upphovsmakaren och att själv utbilda andra som vill bli lärare och coacher.

Jag har fortfarande viss problematik med min nacke, men jag tar verkligen hand om min hälsa på alla sätt jag bara kan. När jag blev uppsagt från sista jobbet så fick jag även möjlighet att utbilda mig till diplomerad coach genom ICF.

Ett brokigt arbetsliv

Jag har verkligen en brokig bakgrund. Tidigare trodde jag att det var nåt fel på mig när jag aldrig kunde hitta rätt. Rätt i den betydelsen att stanna på en arbetsplats för gott. Det gamla tidens värdering.

När jag gick ut gymnasiet ville jag jobba på ett Hälsohem (Österåsen). Men utbildningen som behövdes innan man kunde komma dit och bli utbildad, låg i Hoting (Strömsunds kommun). Jag minns inte ens vad den hette. Vi kallade den Kastrullteknisk. Vi fick lära oss laga mat, närigsberäkna och kostnadsberäkna en måltid. Men på grund av lappsjuka så avslutade jag utbildningen innan jag var klar. Därmed så avbröts mitt mål och jag tappade bort mig själv.

Eftersom jag fick lära mig att måla olja på högstadiet – och var duktig på föreställande konst, så tipsade andra mig om att jobba med reklam.
Jag började först på Friskvårdscentralen. Där fick jag vara med på Matlagningskurser och samtidigt texta och rita skyltar. (Det var på den tiden när man textade).

Nästa steg i mitt arbetsliv blev då på en reklambyrå. Originalen hetten den först och låg på Storgatan. Den bytte namn till LennArt. Jag blev där ungefär 1,5 år oh lärde mig grunderna i det grafiska yrket. Men han hade inte möjlighet att behålla mig så jag gick vidare, och hamnade på Örnsköldsviks Allehanda. 1989 var det då.
Jag var den sista personen som kunde få jobb utan att de sökte någon. Jag fick visa betyg och att jag hade konstnärliga talanger och så var jag anställd som lärling på ortstidningen.

1992 skulle hela tidningsproduktionen digitaliseras och man fick välja om man ville jobba med sidproduktion eller annonstillverkning. Jag tänkte att annonserna skulle vara ett säkrare kort. Så jag och två äldre grafiker från typograftiden, startade upp annonsateljén.

Fortsättning följer…