40 år senare…

Fick en viktig insikt igår…

Det jag saknat i hela mitt liv, har jag nu själv skapat!💖Vilken fantastiskt överväldigande känsla som kom över mig när jag fick den här insikten. 40 år senare så är mitt liv fyllt av det jag saknat så länge.💖

När jag berättar om min uppväxt så låter det som det kommer från en dålig film, men dock helt sant. Inte överdrivet och inte heller förskönat. Jag var ett “misstag” och inte önskad. Så startade mitt liv här på jorden. Min mamma hade gått på att man inte kunde bli gravid om man ammade, men tydligt så kunde man bli det. Min äldre bror är 364 dagar äldre än mig, så man kan lugnt säga att det inte var populärt att min mamma blev gravid igen. Min äldsta bror var 4 år, så att det kom en baby till i familjen var ingen glädje för någon. Allra minst för mina bröder.

När jag föddes och det visade sig att jag var en tjej, så tyckte min mamma att det var bra ändå för då fick jag bli hennes “piga”. Så på så sätt blev min existens okej – jag skulle vara min mammas hjälpreda i hemmet.

Min mamma har berättat att hon fick sätta mig på bordet i en babysitter, så att mina bröder inte skulle nå mig och kunna vara dumma mot mig. Så jag började mitt liv med att vara oönskad, oälskad, osynlig och mobbad av mina bröder. Min mamma brydde sig inte om att de mobbade mig och att jag grät varje dag. Bara när jag servade henne i hemmet så var jag bra, men inte så att hon gav mig någon bekräftelse och uppskattning. Nej, det var min plikt som en piga.

Ja, jag vet att det låter hårt men helt sant faktiskt.

Min räddning i allt det här mörkret var min pappa. Där var det lugnt och tryggt att vara, hjälpa honom med olika saker som han höll på med. Snickra och bygga ut huset höll han på med mest hela tiden. Inte tid att vara med sina barn, så min metod är att vara nära och “hjälpa till” eller att i alla fall göra samma sak som honom.

Det var inte direkt så att jag fick någon bekräftelse eller uppmärksamhet av honom heller, men jag trodde det och då kändes det bättre. Men så här i efterhand så har jag förstått att skillnaden var bara att han lät mig vara nära, men mer som en skugga. Bara jag inte störde honom i det han höll på med.

Jag klättrade ofta upp i en björk som stod nära vårt hus. Där på en kraftig gren satt jag ofta och “fantiserade” om ett bättre liv, eller bara satt och kände lugnet. I naturen hämtade jag kraft – har jag förstått nu efteråt.

Jo, så jag växte upp och saknade det viktigaste ett barn behöver. Bekräftelse, kärlek, trygghet och omtänksamhet. Men så helt plötsligt dog min pappa. Jag var 13 år och min mamma kraschade. Hela hennes värld föll samman och hon kollapsade. Vad händer då?
Jo, hennes piga får ta hand om allt – snacka om att bli ett vuxetbarn på en sekund och medberoende i ett nafs.

Allt skulle fortsätta som förut, ingen låtsades om att pappa bara var borta. Sörja fick man inte för det pallade inte mamma. Allt praktiskt och allt som skulle ordnas efter hans död fick jag ta hand om och hålla henne över vattenytan.

Så att jag inte hade någon självkänsla eller någon känsla av värde kan man ju lätt förstå. Jag bet ihop och stod ut med livet, stängde av mina känslor och slutade att bry mig om hur mitt liv var och såg ut. Jag flyttade hemifrån som 17 år, så fort jag bara kunde.

Men jag skulle berätta att det jag saknade från min uppväxt har jag skapat själv. Jag ger mig själv den kärlek, omtänksamet och trygghet som jag aldrig fick som barn. Jag har själv byggt upp min självkänsla och sett vilka fantastiska egenskaper jag har och självkänslan har ökat för alla modiga steg jag tagit med hjälp av mina änglar. Men så har jag även två kärleksfulla barn och ett barnbarn och fina vänner som är en glädje och trygghet. Mina barn vill umgås och ha tid med mig, och mina vänner tycker det är roligt att hitta på saker med mig.

Jag känner mig äntligen älskad för den jag är. Jag känner mig uppskattad och värdefull! 💖Äntligen – 40 år senare!😍

👉Hur har jag gjort för att komma hit…?

Jo, jag har jobbat med att läka alla mina känslomässiga “bördor” som hade samlats i mitt bagage. Det blev en hel del på grund av att jag inte kände mig värd något, alltså jag kände inte att jag hade något värde. Det resulterade i att jag inte protesterade när människor gav sig på mig både mentalt, känslomässigt och fysiskt. Det var som att jag klev ur min kropp och var inte närvarande i det som skedde. Men även om jag gjorde så i stunden, så lagrades allt i min kropp och i cellminnet. Så kroppen började protestera mer och mer ju längre tiden gick. Till slut skrek den högt och ljudligt.

Jag hade en fruktansvärd huvudvärk som pågick i 18 år (VARJE DAG!!) innan jag fick hjälp av läkarna. Innan dess hade jag besökt varenda terapeut jag kunde hitta i min stad för att få hjälp. Det viktigaste genombrottet hände hos en naturläkare som hade jobbat med mina fysiska problem i flera år. Han gav upp och sa att mina fysiska problem låg på en djupare nivå, och skickade mig vidare till en kvinna som jobbade med Kinesiologi. Hon hittade många av mina trauman som låg lagrade och jag förstod att min kropp kunde läka genom att bli medveten om vad som låg gömt i mitt cellminne.

När jag kom i kontakt med EQ-painting förstod jag att det här var det verktyg jag letat efter i alla dessa år. Det verktyg som jag kunde använda själv och läka mina trauman. Det var 2007 och jag utbildade mig både till lärare och coach inom EQ-painting.

Jag dök ner i mitt inre och målade ut alla känslomässiga “bördor” jag hade samlat på min under mitt liv. Den största insikten i det var att när jag rensat i mitt inre, så kommer min yttre omgivning av visa mig kärlek för att det är kärlek jag skickar ut. Så det blev min egen “religion”. 💖Att alltid vara kärleksfull mot mig själv först och främst – i tanke, ord och handling, men sedan så klart sprider sig den kärleken och ljuset till allt och alla i min omgivning.

Nu är min högsta önskan att Du också ska få uppleva den här kärleken och inre friden. Att du få bli fri från alla negativa tankar, känslor och händelser som ligger i ditt cellminne och hindrar dig. Hör av dig om du är redo att ta min hand och få min hjälp!💖

Min resa fram till EQ-painting

Hej! Jag heter Carin Hörnfeldt och är ägare av patentet på den här metoden. Nu tänkte jag berätta lite om mig själv…

Jag har jobbat med EQ-painting sedan sommaren 2007. Det blir över 16 år (om jag räknar rätt 😉). Det är ju så att jag faktist föddes med en konstnärlig talang från min pappa, och under gymnasietiden fick jag möjlighet att lära mig måla olja. Jag målade mycket och fick beställningar och sålde tavlor. Föreställande tavlor målade jag i massor tills det började skava i själen, och med skava i själen menar jag att det jag målade inte kom inifrån mig själv.

Mina tavlor föreställde den yttre verkligheten och skulle passa i någons vardagsrum – ovanför någon soffa. Rätt storlek och rätt färger. Jag målade i flera månader en oljemålning från en bild av en fullriggare i batalj. Den var avancerad och svår och jag önskar att jag tagit en bild på den. Men men…

Jag minns så väl den sista beställningen jag fick – tavlan skulle föreställa ingenting. Ingenting – alltså en abstrakt målning!

Jaha vad målar jag då? Det blev moln på en himmel i olika färger och former. Men det jobbiga var att jag inte visste när jag var färdig. Så till slut var jag trött att hålla på och måla, så jag kallade dit min kund. Han tittade på tavlan, funderade en stund och gick sedan fram och vände tavlan upp och ner. Nu är den bra sa han, och jag kände hur min själ dog där och då. Jag var glad att den inte var signerad, så jag fixade det och sålde tavlan till en nöjd kund.

Men där och då insåg jag att jag aldrig mer ville måla på det här sättet.

Det blev en period av torka i mitt målande eftersom jag inte kunde måla som jag tidigare gjort. Jag kände en stark önskan att måla “inifrån mig själv” men jag hade ingen aning om hur jag skulle göra det. Det gick flera år och inte förrän en stor livsförändring inträffade så kände jag en överväldigande lust att måla.

Det blev så att min inre kreativa kraft helt enkelt behövde få komma ut, och jag började trevande att måla utan att veta vad det skulle bli. Jag tränade mig att följa min lust med färg och form och sedan när jag kände mig klar, så släppte jag kravet om att veta vad det föreställde. Jag bestämde mig för att helt enkelt bara rycka på axlarna och att säga “inte vet jag vad det blev”.

Då hände något intressant med den person som betraktade mina oljemålningar. Deras hjärna började analysera vad de såg i målningen och tolka färgen och formen på ett sätt så att det blev logiskt. För våra hjärnor gillar inte kaos, så då försöker den att förstå vad den ser.

Jag målade på det här sättet ganska många år och sålde även då tavlor till vänner och bekanta som gillade det de såg. Själv har jag aldrig varit engagerad i att sälja och bli känd för det kände jag skulle strypa min kreativa glädje. Jag ville måla bara för att jag själv ville det, inte som krav för att jag skulle få ihop en inkomst.

2005 till 2007 gick jag min universitetsutbildning inom hälsa. Verkligen allt som jag ville lära mig om hälsa, och som mest fantastiskt så fanns ett fokus på att vi mår bra av att vara kreativa.

Lisbeth Wickström-Frisén var programansvarig och pådrivande att jag skulle skriva ett examensarbete om Bildterapi och dess positiva effekter. I och med jag skrev den så letade jag vetenskapliga studier och teorier om varför vi mår bra att vara kreativa. Jag kom då i kontakt med Matti Bergströms teorier (finsk hjärnforskare). I och med det så hittade jag EQ-painting som också kopplade sina teorier mot Matti Bergströms forskning.

Då fick jag äntligen lära mig varför jag mått så bra av att måla och vad som händer i vår hjärna när vi är kreativa. Jag kände direkt att EQ-painting var helt rätt för mig, så jag bokade in mig på alla kurser som fanns den sommaren. Egentligen hade jag inte råd, för jag hade levt på studielån under två år med två småbarn och som ensamstående. Men min fantastiska mamma hade alltid en slant att låna ut till viktiga saker, så jag reste flera omgångar den sommaren ner till Askersundstrakten för att gå alla målarkurserna. Jag utbildade mig både till EQ-painting lärare och coach, och nu som sagt har jag tagit över metoden så jag själv kan utbilda vidare.

Äntligen lust att skriva och bli min egen projektor

Livet går verkligen i olika cykler, och människor kommer och går i mitt liv. Nu har jag nått en nivå i mitt liv där jag känner en stor inre frid oavsett vad som händer utanför mig. Lyckan att kunna vara själv i “ensamhet” och inte känna sig ensam gör att livet blir enkelt att leva.

Jag tränar verkligen på att vara i nuet och att följa den vägledning jag får om vad som är viktigt för mig att fokusera på. Känner jag för att vila och att göra ingenting, så gör jag det. Får jag inspiration att ge vägledning, spela in en video så gör jag det I nuet skapas mitt liv.

Igår fick jag en spännande vägledning med tanke på temat “projektion”. Vi projicerar på vår omvärld det vi inte kan se hos oss själva. Så om du blir irriterad på någon person eller situation i din omgivning, så handlar det om något inom dig själv som du blir irriterad på. Jag tänkte på ordet projektion och fick då ordet projektor.

Projektor är ju den maskin som projicerar ut filmen på vita duken. Jag insåg då att Jag är projektorn för mitt eget liv. Jag kan bestämma mig för hur min film ska vara och vad som ska projiceras ut på omvärlden, eftersom omvärlden är en illusion och mitt inre/min själ är det som är verkligt.

Det blev en spännande insikt som fick mig att stanna upp. Alla läror pratar om att vi skapar vår egen verklighet genom att först skapa den i tanken. Så det jag tänker och önskar mig kan jag skapa i min yttre värld genom att först skapa en film i mitt inre, där jag ser allt hända.

Vad står i din väg?

Blir det inte som du tänkt dig? Känns det som att livet är fyllt av hinder?

Ja, då är det något viktigt du behöver lära dig om hur livet fungerar. Om det inte blir som du önskar dig, så är det bara på grund av två saker:

  1. Du har känslor som står i vägen för att det ska uppfyllas.
  2. Du vet inte hur de andliga lagarna fungerar (hur du skapar ditt liv).

Båda delarna kan du lära dig hur du ska förändra dem. Jag vet att det går eftersom jag själv gjort det. Men det krävs en insats av dig. Att du tar tag i det här och gör förändringarna som krävs. Om du inte tror att du klarar det, eller att du är värd att få det du önskar dig – så är det troligt att egot har sitt grepp om dig.

Då behöver du först befria dig från ditt egos bojor. Det vet jag också att det går, eftersom jag gjort det själv. Men som med allt annat så börjar det med att du bestämmer dig för att du är värd att få det liv som du önskar dig. Nöj dig inte med något mindre!

Du är en kraftfull själ med ett ljus som kan förändra hela den här världen. Men så länge som du låter dig begränsas av egot och din tro på din egen litenhet, så kommer du alltid ha hinder som står i din väg.

Det är dags nu för att ta bort de hinder så står framför dig! Du kan – eftersom jag kan! Vi är alla samma lika. Jag har gjort “jobbet” och nu utmanar jag dig att göra det samma. Jag kan visa dig alla verktyg som hjälpt mig att komma dit jag är, så du också får uppleva hur underbart livet faktiskt kan vara! Fyllt av kärlek, glädje och frid i sinnet!

Realistiskt – vad tänker du om det ordet?

Hur ser du på din värld?

Idag insåg jag hur viktigt det här ordet är för mig och varför.

Jag får börja med att förklara motsatsen.
Genom att skapa orealistiska förväntningar på framtiden, så säkerställer ditt ego att du kommer att bli besviken och missnöjd. Genom att sätta för stora krav på något som ska inträffa eller begära för stora förändringar av dig, så kan du vara säker på att du känner dig misslyckad.

Det är precis så smart vårt ego är. Tänk efter hur många gånger som både du och din omgivning har ställt orealistiska förväntningar på dig. Alla gånger som du ställt orealistiska förväntningar på din omgivning. Ja, men visst händer det ganska ofta?

Ditt ego gillar som sagt att få dig att må dåligt – det är dess syfte. För när du mår dåligt så upplever du motsatsen till den du är i själ och hjärta. Och när du upplevt det tillräckligt många gånger, så kommer du säkert att känna att nu räcker det och börja önska något annat i ditt liv. Du börjar vakna upp och bli medveten!

Det är då som din medvetenhet kan hjälpa dig att göra nya val. Val som gör att du kan känna dig tillfreds med nuet. När du gör det så kan du sätta nya realistiska mål som du kan uppfylla och som gör att du får känna frid i ditt sinne. Då kan du också välja att se människor precis som de är – just här och nu, och i det acceptera dem också. Där i ligger friden.

Det ligger ingen motsats i att acceptera nuet, och att samtidigt tala om var dina gränser går och vad du accepterar i ditt liv – både hur andra människor beter sig, men även i olika situationer. Skillnaden är att då agerar du i nuet med en önskan att vara sann mot dig själv – i själ och hjärta. Där i ligger det fridfullt kärleksfulla agerandet som alla mår bra av.

Så hur kan du se mer realistiskt på ditt nuläge och dina mål? Vad kan vara det första realistiska steget för dig?

Att gå din egen väg

Är målet på din väg dimmig? Vet du inte riktigt vad du vill med ditt liv?

Du växer upp och formas till att passa in i samhället regler, struktur och dess värderingar. Det ligger inbyggt i dig att anpassa dig så att du blir godkänd av din familj och din omgivning. Det här är en viktig del i att leva i ett samhälle – du och alla vi andra behöver följa de regler som finns för annars skulle det bli kaos.

Men när anpassningen blir dominerande och du låter alla andra styra ditt liv. Du låter andras ord, och tankar om ditt liv styra dig för mycket, så är det lätt att du tappar bort din egen vilja och dina egna önskningar och mål. Det blir tillslut något som ligger och skaver i ditt inre, för du lever inte utifrån din själs önskningar och du blir helt beroende på att din omgivning är nöjd med dig och det du gör för dem.

Förhoppningsvis så kommer du till en gräns när du känner att nu får det vara nog. Nu är det dags att göra som du själv vill. Du känner dig begränsad av allas förväntningar på dig och det börjar växa fram en inre kraft som bryta sig loss och bli fri. Känner du igen dig i något av de här stegen?

Jag gör definitivt det! Har gjort allt det där… funnits där för alla andra utom mig själv. Försökt passa in genom att vara som alla andra. Men det kom en tid när det som hände i mitt liv fick mig att vakna upp och att inse att jag är värd ett annat liv. Ett liv baserat på mina egna värderingar, drömmar och mål. Ett liv där jag sätter mig själv i centrum och tar hand om mina egna behov.

Min viktigaste insikt i det var att när jag tar hand om mig själv och mår bra, så kommer alla andra också må bra av det. Den energi som jag sprider när jag lever mitt eget liv till fullo är det som kommer att göra den här världen till en bättre plats. Det kommer även att inspirera dig till att göra samma sak. För vi har alla den kraften inom oss att uppfylla alla våra egna drömmar och mål.

Vilket mål skulle du vilja uppfylla just nu? Jag är på väg att uppfylla min dröm om att äga en egen lägenhet och det känns fantastiskt spännande. Äntligen får jag bo själv och bestämma själv hur jag vill leva mitt liv! Hurra för frihet, kärlek och glädje. Må den fylla din dag, precis som min.

Sköt om dig och kom ihåg att du är värdefull!

Be om hjälp

Hur ofta ber du om hjälp? Gör du det bara när du absolut måste? eller känns det helt naturligt för dig att be andra om hjälp?

Min egen upplevelse är att vi kvinnor rent generellt har svårt att be om hjälp. Nu generaliserar jag, men har vi inte mycket duktighets-syndrom över oss? Jag kan ialla fall erkänna att det är så för mig.

När du lär sig att “bita ihop” och stå ut, så tror du inte att det finns någon hjälp att få. Inte ens att det kan bli bättre. Du försöker bara klara av din livssituation. Men när du av någon anledning vaknar upp och upptäcker att livet kan vara så mycket bättre, och att andra människor gärna kommer och hjälper till. Ja, då känns faktiskt allt mycket lättare. Men det är inte bara människor du kan be om hjälp. Det finns även en massa änglar runt dig som du kan be om stöd och hjälp. Alla föds med en skyddsängel (minst en), och så har vi Ärkeänglarna som också stöttar oss.

Jag törs säga det här, för jag har själv blivit räddad av änglar. Änglarna flyttade på mig när jag höll på att bli förolyckad av en bil. Det som hände går inte att förklara på något annat sätt, och jag förstod det så tydligt när jag såg programmet “Räddad av änglar” med Birkan Tore.

Vi finns här alla av samma anledning och vi vandrar alla på samma väg mot själslig utveckling. Genom att möta mörkret inom oss, så hittar vi ljuset. Den inre kraftkälla som vi alla bär på. Ingen har mer och ingen har mindre, det är bara det att vi har tappat bort den här källan till inre kraft – mer eller mindre.

När vi inte är i kontakt med vår eget inre ljus, så känner vi oss tomma. Vi känner ett tomrum som vi försöker fylla med alla möjliga olika saker. Ja just saker – prylar, människor eller upplevelser. Vi jagar något utanför oss själva för att slippa känna den här känslan. Det enda sättet att bli fri från den här tomhets känslan, är att blicka inåt. Få kontakt med din inre kraftkälla, ditt eget inre ljus och din själ.

Så idag önskar jag att du ber om hjälp med något. Av någon – människa eller ängel. Känn hur skönt det känns att få stöd och stöttning.
Kom ihåg att du är värdefull och viktig!

Just nu pågår ditt liv

Illusionen om framtiden…

Det här är en viktig faktor som många missar. Ditt liv pågår JUST NU! Ingenting har hänt i det förflutna och ingenting kommer att hända i framtiden!

Allt som sker händer i ditt NU. Just nu pågår ditt liv! Deltar du aktivt eller befinner sig ditt sinne någon annanstans?
Stanna upp och tänk efter riktigt noga nu. Allt som hände i det förflutna hände i din Nutid. Allt som kommer att hända, kommer att ske i din Nutid. Ditt sinne blir splittrat av att tänka på det förflutna och att tänka på framtiden, och då missar du allt som sker i Nuet! Hänger du med?

När du inte är närvarande i nuet – eftersom ditt sinne är splittrat av att tänka på det förflutna och framtiden, så blir du stressad och det skapas en klyfta av oro och rädsla. För när du tänker på det förflutna, så försöker du undvika att något obehagligt (som kanske hände då), ska upprepa sig och hända igen. Då fokuserar du på det som har hänt tidigare i ditt liv och återupplever det i ditt sinne.

Problemet här är att din hjärna kan inte skilja på fantasi och verklighet, så då tror din hjärna att det du tänker på om det förflutna faktiskt sker i din verklighet. Alltså skickar din hjärna ut en massa impulser till ditt nervsystem och din kropp att reagera på det som tros hända. Din kropp hamnar i kamp- eller flykt beteendet och alla stresshormoner slås på, för att undvika faran (den tänkta faran).

Men har du hängt med så här långt?
Genom att tänka på det förflutna och jobbiga saker som hänt i ditt liv tidigare, så skapar du en stressreaktion i din kropp som har negativ påverkan på hela ditt fysiologiska system. Om du gör det här dagligen, så skickas de här negativa nervsignalerna konstant till din kropp. Inte konstigt om du har värk och är uttröttad.

Lösningen på det här är alltså att vara närvarande i nuet. Du kan absolut planera och sätta mål för framtiden, men sedan när du är klar så släpper du det och kommer tillbaka till att vara här och nu. För när du är här och nu, så kan du få kontakt med din själ och din egen inre vägledning och då blir det så mycket lättare att känna vilka olika val du ska göra.

Jag hoppas du förstod min förklaring, för det här är en viktig del i all personlig och andlig utveckling. Ta ett djupt andetag och landa här och nu.

Vandringar