Tänk att tiden är så olika. Om du har roligt eller tråkigt…
Jag tränar just nu verkligen på att följa min lust och min känsla, samtidigt som hjärnan behöver vara med och styra upp saker och ting.
Det behöver vara en balans mellan hjärta och hjärna. Min känsla är att det blir mest lustfyllt och enligt vår själs önskan, om vi lyssnar till våra känslor först och sedan använder oss av hjärnan för att verkställa.
Men det är ju lättare sagt än gjort. Hur ofta hamnar jag inte i grubblerier hur olika saker ska lösas? Hjärnan är väldigt van att få vara den som tar mest plats. Vårt tänkande tar ju daglig dax väldigt mycket plats – eller vad känner du?
Jag har upptäckt att när jag följer lusten och inspirationen, så får jag så otroligt mycket energi att tillgå. Jag sätter igång och skapar och jobbar med sådan lust och energi att allt annat bara försvinner. Precis som när jag målar. Tid och rum bara försvinner.
Men däremellan dyker egot och tankarna upp och saboterar. Nu önskar jag verkligen att jag kan hålla mig i HappyLand, som jag kallar det. Men tålamod krävs även här, för att göra en förändring tar sin lilla tid. Det gäller att ha både tålamod och att vara ödmjuk mot sig själv och sina ibland misslyckade försök till förändring.
Men för varje gång jag lyckas med något så brukar jag klappa mig själv på axeln. Bra jobbat Carin – du lyckades! Boosta dig själv med positiva tankar och känslor, för det är du värd. Varje liten förändring och steg framåt är värt att fira.
För än hur det är så förändras vi, både du och jag. Ibland medvetet och ibland omedvetet. Alla händelser och relationer som vi möter, förändrar oss. Så är planen ialla fall som jag ser det. Att ta lärdom av de händelser och de människor som kommer in i mitt liv. Jag verkligen älskar att träffa nya människor! För efteråt så reflekterar jag över vad jag kan lära mig i mötet. Vad hade den här personen för gåva till mig, i form av en ny insikt om mig själv? Vad har jag kvar inombords som behöver få läkas och bli helt?
För är det något som jag alltid kommer att hålla på med, så är det att läka mitt inre och att bli hel. Jag har alltid sett det som att vid 50 år kommer jag att få uppleva den bästa tiden i mitt liv, och jag måste faktiskt inse att så är det. Nu fattas bara den stora kärleken. För jag tror på relationer och tvåsamhet. Jag tror absolut att vi är skapta för att leva tillsammans – där finns största potentialen till växande och lärande.
Nu är det ju vår ute också, och då börjar vi alla mer eller mindre tina upp efter den mörka kalla vinter. Fram för mer kärleks-känslor och förälskelser! Det önskar jag oss alla!
Kram Carin