Ett brokigt arbetsliv

Jag har verkligen en brokig bakgrund. Tidigare trodde jag att det var nåt fel på mig när jag aldrig kunde hitta rätt. Rätt i den betydelsen att stanna på en arbetsplats för gott. Det gamla tidens värdering.

När jag gick ut gymnasiet ville jag jobba på ett Hälsohem (Österåsen). Men utbildningen som behövdes innan man kunde komma dit och bli utbildad, låg i Hoting (Strömsunds kommun). Jag minns inte ens vad den hette. Vi kallade den Kastrullteknisk. Vi fick lära oss laga mat, närigsberäkna och kostnadsberäkna en måltid. Men på grund av lappsjuka så avslutade jag utbildningen innan jag var klar. Därmed så avbröts mitt mål och jag tappade bort mig själv.

Eftersom jag fick lära mig att måla olja på högstadiet – och var duktig på föreställande konst, så tipsade andra mig om att jobba med reklam.
Jag började först på Friskvårdscentralen. Där fick jag vara med på Matlagningskurser och samtidigt texta och rita skyltar. (Det var på den tiden när man textade).

Nästa steg i mitt arbetsliv blev då på en reklambyrå. Originalen hetten den först och låg på Storgatan. Den bytte namn till LennArt. Jag blev där ungefär 1,5 år oh lärde mig grunderna i det grafiska yrket. Men han hade inte möjlighet att behålla mig så jag gick vidare, och hamnade på Örnsköldsviks Allehanda. 1989 var det då.
Jag var den sista personen som kunde få jobb utan att de sökte någon. Jag fick visa betyg och att jag hade konstnärliga talanger och så var jag anställd som lärling på ortstidningen.

1992 skulle hela tidningsproduktionen digitaliseras och man fick välja om man ville jobba med sidproduktion eller annonstillverkning. Jag tänkte att annonserna skulle vara ett säkrare kort. Så jag och två äldre grafiker från typograftiden, startade upp annonsateljén.

Fortsättning följer…