Förra veckan fick jag uppleva hur det är att vara koherent. Jag kom ihåg att jag för många år sedan läste en bok i ämnet, men det var inget jag greppat eller förstått. Thrity Engineer “Supercoherence” heter boken.
Det var så att jag hade ont i nacken och huvudet. Skulle ha en kund – jag tror det var någon som skulle prova måla EQ-painting. Hade stressat en massa för att hinna ett annat möte innan och sedan ställa i ordning allt i min ateljé.
Men det konstiga som hände var att när kunden kom och jag fick prata om EQ-painting, måla och sedan berätta mer, så försvann min huvudvärk och definitivt min stress.
Efteråt skulle jag snabbt iväg efter åt och hälsa på min mamma som hade hamnat på sjukhuset. På väg dit, reflekterade jag över att min huvudvärk var borta och jag kände mig helt “i fas” och balanserad.
Det var en märklig känsla eftersom jag hade så ont i huvudet och varit så stressad innan. Men tanken som slog mig var att det måste vara så här det känns att vara “koherent” och att verka från sin källa.
Sedan dess har jag känt att när jag får prata om målningen eller min livsväg, så är det som att alla pusselbitar faller på plats. Så därför kanske skulle det vara bra om jag gör det mer tänkte jag, kanske föreläsa och berätta för andra… Jag vill ju vara en förebild och visa att man kan gå från ett liv i smärta och mörker, till att bli totalt lycklig och harmonisk.
Kan jag så kan du!